Hästens naturliga frekvens

Hästens naturliga frekvens

 

Hästen är ett fantastiskt djur. Den kan springa både fort och länge utan att bli särskilt trött. Den naturliga frekvensen motsvarar en takt hos hästen där senor, muskler, leder, ryggrad och andningsapparat fungerar optimalt. Det är en bekväm zon där hästens kropp i mångt och mycket ”tar sig fram av sig självt”. Det hela handlar om lagrad elastisk energi, kroppens sätt att så effektivt som möjligt återvinna rörelseenergi.

 

I hästens ben sker detta fenomen främst i de långa senorna. När hästen trampar igenom i kotan, sträcks böjsenorna och elastisk energi lagras inuti cellerna. När denna energi sedan frisätts svingar benet framåt och uppåt. I hästens kropp fungerar muskelsenor, aponeuroser, ligament och fascia på liknande vis. Vid en rörelsestörning är denna naturliga takt som regel förstörd, och hästen måste använda sig av extra muskelkraft för att föra ett eller flera av benen framåt/ uppåt.

 

Om vi kan träna hästen på ett sätt den tycker är bekvämt, bör vi göra det. Hästens naturliga frekvens är en komfortzon, där både kropp och psyke fungerar optimalt.

 

Hur hittar vi hästens naturliga frekvens då? Det är inte så svårt som det låter, och det är heller inte en exakt takt utan snarare ett ”fönster” dvs ett område i hästens takt där den känns elastisk och tycks gå av sig självt.

Ju mer vältränad hästen blir desto bättre kommer den att röra sig. Med större muskelmassa ökar förmågan att använda den lagrade elastiska energin. Detta ger ökad steglängd och höjd.

 

Rider vi fortare än den naturliga frekvensen, spänner hästen ryggen (läs mer om hur hästens rygg funkar här..)och kopplar på extra muskelarbete för den extra farten. Rider vi långsammare än den naturliga takten, behöver hästen även då koppla på extra muskelarbete för att ta sig framåt. Så fort vi ligger utanför just den hästens rätta frekvens ökar risken markant för avarter i muskelarbete, med snedhet och spända muskler som följd. Att rida inom den naturliga frekvensen ger oss en viss garanti för att hästen inte gör konstgjorda rörelser.

 

Den naturliga frekvensen är olika hos olika hästar. Det är ett otroligt finkalibrerat system som är känsligt för störningar. Redan innan hästen har påbörjat en ny stegcykel är egentligen hela cykeln redan fysiskt förberedd i hästens kropp. Bryter vi in hastigt, tex med en burdus skänkelhjälp eller en abrupt halt, sätter vi hela spelet ur balans. Vi får en hackig ridning som är ”av och på”. Detta leder till både fysiskt kaos och psykiskt obehag hos hästen.

 

Alltså måste vi förbereda hästen för förändringar minst en stegcykel (tex ett galoppsprång) innan förändringen ska ske, för att hästen ska kunna utföra det vi önskar utan att göra våld på sig själv.

Ibland hör man att hästar är lata djur. Det är inte sant. Däremot är hästar energieffektiva djur, och de söker hela tiden efter att ha det bekvämt. Är vi fiffiga använder vi oss av detta när vi tränar hästen. Om vi ger den en uppgift och låter hästen lösa den, kommer hästens hjärna att räkna ut hur han löser uppgiften på det sätt som är mest bekvämt och kräver minst energi.

 

 

”The best way to train a horse is to use techniques that align with the horse's view of the world” Paul McGreevy

Copyright © All Rights Reserved