Ryttarens sits

Ryttarens sits


Som ryttare sitter du precis där krafterna från bak- och frambenen möts. Dessutom sitter du mitt över själva navet av böjning och rotation i hästens bröstrygg. Det här ger dig fantastiska möjligheter att påverka hela hästen via din sits!


En bra sits är still, stabil och stör hästen så lite som möjligt.  Av största vikt är att ryttaren sitter mitt över hästen, i en neutral position.


Sitter ryttaren bakom tyngdpunkten (bakåtlutad) i en ”drivande sits” kommer hästens ryggmuskulatur spänna sig för att försvara obalansen som uppstår i varje steg. Hästen kommer då att sänka bröstryggen, eftersom longissimus dorsi kontraheras ett ögonblick före multifidus. Läs mer om ryggmusklernas funktion under "hästens rygg"!


Även då ryttaren sitter framför tyngpunkten (framåtlutad) kommer ryggmuskulaturen gå i försvar mot ryttarens tyngdpunktsförskjutning . I detta fall sänker hästen ländryggen, eftersom mulitfidus anspänns före longissimus dorsi. 

Ryttaren sitter bakåtlutad, i "drivande" sits.

Ryttaren sitter framåtlutad.

Svingande rygg?


En vanlig missuppfattning är att hästens rygg ska svinga när man rider. Betänk då att ryggradens sammanlagda rörelse i höjdled är ca 5,3 cm! Iden om ryggens sving kommer från känslan man som ryttare får när man sitter och skumpar i sadeln. För inte känns skumpen som några fem centimeter! Men det du känner är i första hand kraften från hästens benrörelser, inte dess ryggrörelser.


Problemet är att din rygg är mycket mer rörlig än hästens. Det är lockande att slappna av i ryggen för att absorbera skumpet, men en för rörlig ryttare skapar en spänd häst. Tänk dig själv att springa med en tung ryggsäck som hänger löst på ryggen. Det gäller istället att reducera dina egna ryggrörelser för att få dem att likna hästens ryggrörelser. Först när dessa två närmar sig varandra, kan hästen sluta spänna emot oredan på dess rygg.


Viktigt är också att inte överösa hästen med kommandon, dvs det vi i dagligt tal kallar hjälper. Om hjälperna blir till ett ständigt brus har hästen svårt att urskilja vad det är du som ryttare egentligen vill. Då säger hästen upp sig och stänger av. Ofta är det detta som har hänt hos de hästar vi kallar ”lata”, eller ”skänkeldöda”.


Ryttarens hand fungerar som en sensor. Trycket hästen vill lägga i tygeln ger oss viktig information om hur ryggen fungerar. Om hästen hänger i höger tygel måste vi fundera ut vad i ryggen det är som får hästen att luta sig i högertygeln. Vi analyserar och funderar ut en lösning. Problemet sitter i princip aldrig i munnen på hästen och kan därför sällan lösas med tygeln.